onsdag 4 januari 2012

En mammas filosoferande vid svår förkyldning....

Nu sitter jag åter här med snuva och en fantastiskt ömmande hals.
För några dagar sedan hände en rolig sak, eller fantastisk. Min lilla flicka brukar allt som oftast springa naken en stund efter kvällsbadet. Måste erkänna att jag tycker det är lite jobbigt. (Jag gillar jag att ha ordning och rent runt om mig och det kan äventyras av en liten naken tjej.) Men klart den lilla kroppen måste få andas. Just denna kväll satt jag och Gabriel i soffan medans Ebba sprang omkring. Då hör vi henne säga "kla-kla, kla-kla..." och springer in på sitt rum till skötbordet. Hon drar ner en frottélapp och springer fram till en liten pöl på golvet, torkar upp och går tillbaka med tvättlappen och lägger tillbaka den. Både Gabriel och jag tittar på varandra och tänker säkert samtidigt 'Vi har ett så smart barn, säkert ett geni, nog gör inte andra 18 månaders barn så....' Efter denna incident och vi hör "kla-kla" så är det spillt, kissat eller dylikt någonstans och hon vill genast torka upp och lägga papper eller vad man använt där det hör hemma.
Jag som gillar när det är rent är mycket förtjust. Jag anklagade genast dagis för denna nya, ansvarstagande, hygieniska utveckling. Det finns ju redan en rad positiva saker som Ebba lärt sig där.
Men vid närmare eftertanke, eller kanske en tanke som infinner sig mellan 02.00 och 05.00, kanske det ändå inte är dagis. Efter 18 månader med mamma som bästa kompis (eller enda) är det ju klart att jag blivit iakttagen. Monkey see, monkey do. Bör nog tänka mig för vad jag gör och hur jag gör saker. Jag har ju inga tankar på att hon ska bli som mig eller sin pappa för den delen.
Bilden jag får i huvudet är minst sagt bisarr, Ebba 25 år: Snusande och rökande städnarkoman med motorolja på händerna, trippar omkring i högklackat och förespråkar vikten av kost & hälsa samtidigt som lammracksen sköljs ner med en flaska rött, eller två.
Känns som om det är hårfina linjer att förhålla sig till när det gäller barnuppfostran.

- Kära Ebba! Blunda ibland för vad dina föräldrar gör, gå din egen väg och det är helt okej med selektiv hörsel och syn, välj bara tillfällen efter mammas och pappas vilja. Och tack för att du torkar upp efter dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar