Det blir inte alltid som man tänkt sig, fast oftast väldigt bra.

Jag kollar oftast Facebook på morgonen. I morse var det inte annorlunda. Jag såg ena efter andra inlägget om hur julgranarna skulle tas in och kläs eller redan var inne och klädda. Själv är jag uppvuxen med att granen kläs på julafton alternativt tidigast dagen innan. Jag tycker det är otroligt mysigt med gran men har i min planering sagt att tidigast en vecka innan.
Jag hoppar in i bilen för att kolla på vinterskor till Ebba och sedan åka och träna. I skoaffären är det en djungel och jag bestämmer mig för att ha henne med vid detta inköp, är inte ens säker på hur stora fötter hon har. På väg till gymmet kör jag förbi en julgransförsäljning. Utan att tänka parkerar jag och går och spanar på de olika sorterna. Och så händer det, jag ser den finaste, mest perfekta granen. Nästa sekund sitter jag åter bakom ratten och brottas med en gran som tar upp hela bilen. Bilen tar oss hem.
Man kan se det på olika sätt, antingen att jag misslyckades totalt med min julgransprincip, Ebbas vinterskor och min träning. Eller som jag föredrar; man är inte sämre än att man kan ändra sig, Ebba ska ju få sina skor, hon får till och med nöjet att vara med och välja själv och att ta in en gran är inte alltid helt lätt...
Min fina gran hade tydligen klumpfot, det var inget jag såg när jag handlade den, vem kollar på foten?
Så inne i vardagsrummet, på parketten, åkte fogsvans, metallsåg och sekatör fram. (Förlåt Gabriel, men ingen olycka skedde.) Fogsvansen fungerade bäst men sekatören var även användbar, såga, klippa, bända, allt är tillåtet när granen är inne men för stor för sin julgransfot. Skam den som ger sig. Nu står dock granen i sin fot och klädd från topp till tå och jag är minst lika varm som om jag hade varit på gymmet.