Ebbas omtänksamma mormor tyckte att Ebba behövde en potta. Visst har jag och min man snubblat över ordet men tyckt att vi väntar till våren/sommaren. Senaste besöket hos mormor överlämnades dock denna, för mig ångestladdade, vita potta. Ordentligt stabil med ryggstöd och avtagbar liten "skål". Men ska man ha en potta så ska det vara en sådan, så tack mormor. Här hemma har denna nya möbel undersökts och provats på alla sätt. Den bärs omkring i alla rum och används mest som pall för att komma åt saker alternativt samla saker i. Vid upprepade tillfällen har pottan hamnat i soffan framför tvn med lillan på. Misstänker att hon ser den dryga 40 tums tvn bättre då...
Funderar på om denna första kontakt med pottan har skadat funktionen. Om hon någonsin kommer att förstå var den hör hemma och vad den används till. Jag vill ju inte gärna att hon ska sitta framför en film och göra vad hon behöver. Vilket leder mina tankar till att det är sannerligen ett förargelseväckande beteende och kolossalt politiskt inkorrekt...
Kanske jag ska göra som jag redan borde ha gjort men aldrig gör - plocka undan.
Många småbarnsföräldrar plockar undan de leksaker barnen tröttnat på för att senare ta fram och ge dem en ny era. Detta har jag aldrig provat. Plockat bort har jag men utan tanke på att ta fram igen.
Själv skulle jag bli vansinnig om min man gömde undan ett par jeans eller mitt smink eller osthyveln eller varför inte tvättmaskinen och sa att jag skulle uppskatta dem mer när dagen kom då han tog fram dem igen.
Nej, min kära dotter får behålla vad som givits henne och jag får glädja mig åt att hon har gott om uppfinningsrikedom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar