Får det lov att vara lite stänkmålning?

En lite stund till övers för att göra pedikyr. Fötterna blir ordentligt ompysslade och när de precis fått ett tjockt lager kräm stöter jag givetvis till ett av nagellacken på handfatet, inget av de genomskinliga, nej, det gröna. Stänk på golvet, på mina fötter och ben, på väggen och badrumsluckorna. Jag agerar någorlunda snabbt och häller ut nagellackborttagningsmedel på mig och de andra berörda ställena. Badrumsmattan offras och när jag är så gott som genomsvettig, finns det nästan inga spår, inga synliga i alla fall, doften är en helt annan sak. Vad gäller målning av naglar nu, så håller jag mig mycket passiv resten av dagen, grönt är heller ingen färg jag hade valt idag...

Halvvägs genom sanering...

Instinktivt...

Var nere en sväng med Ebba på stan idag. Vi hälsade bland annat på Josefine, barnflickan, som sommarjobbar på ett café. Vi stod och pratade och Ebba sprang runt och utforskade. Då fick hon syn på en flicka, nästan ett år yngre, som var på väg ut genom de vidöppna dörrarna. Jag stod och väntade på om Ebba skulle försöka hindra flickan från att springa ut på gatan men hon smög istället försiktigt efter. Min instinkt blev att jag snabbt sprang ut och fångade upp den lilla flickan. Samtidigt känner jag inombords hur duktig jag är och hur glad mamman ska bli att jag "räddade" hennes barn. Tills jag hör en röst, höjer huvudet och ser en mycket frågande kvinna i ansiktet. Fantastiskt pinsamt!!! Mamman var tydligen redan ute på gatan, inte inne på caféet som jag trodde. Jag räckte över flickan och tack och lov blev hon inte otrevlig. Jag bad givetvis om ursäkt och min hjältekänsla var spårlöst försvunnen och ersatt av en mindre trevlig skam. Tänk om hon trodde jag skulle sno barnet??? Undrar om jag vågar springa efter andra barn jag misstänker är på väg åt fel håll?
Jag kan dock se det komiska i det nu, lite som när man trillar raklång, går in i en stolpe eller något annat plumpt. Allt det nämnda händer mig med hyggligt jämna mellanrum, så det var kanske dags och dags för något nytt ;)

En ohärlig måndag

All energi har varit som bortblåst. Jag har gjort vad som behövts men inte mer. Var iväg och handlade på eftermiddagen och köpte två magasin för att pigga upp mig. Ett inredningsmagasin och ett mode. Lite glad blev jag av vackra kläder och rum men det blev inget ihållande.
I går kväll när Gabriel och jag skulle natta Ebba gick det inte. Det har inte funkat som det ska på snart en vecka. Vi lägger henne och hon stortjuter. Det slutar med att man tar upp henne på ultimatum; "Titta på Madicken, eller sov". Igår hände det igen, hon grät så hela ansiktet förvandlades till en nyfödd, hon tog sedan sina händer om mitt ansikte och sa "Mamma, ja eeeee vaken" gång på gång. Nog smälter man vid ett rödgråtet barnansikte som gör en sådan "vuxenmanöver", som samtidigt idiotförklarar en själv. Klart hon Är Vaken! Vi som hade en flicka som gick och la sig snällt på kvällarna utan några protester, hon är spårlöst försvunnen.... Men, imorgon är en ny dag ;)

En härlig helg

Det var en härlig helg med vackert väder. På lördagen åkte vi på marknad med Ebba. Hon fick åka karusell eller snarare ett griståg, hoppa i hoppborg och titta på allt från människor till krimskrams. Senast jag var på marknad (i Sverige) räknades jag nog som barn, men inget var förändrat. Tunga dofter från grillat, brända mandlar, sockervadd och annat blandades i solskenet med trängsel, barnskrik och tjut från karusellerna. En väldig upplevelse som jag kan stå mig på lika länge som de år som har passerat sedan sist ;)

Efter intensiva timmar satte vi oss i bilen och åkte ut mot Viken. Gabriel var näste man på tur att få roas. Vi tittade på bilar såklart, de hade några porsche och en audi som Gabriel spanat in på nätet. Han kan ägna timmar åt att se på bilar oavsett om det är i tidningar, i Iphonen, på tv eller verkligheten. Jag kan erkänna att det är kul att titta på fina bilar men jag kan inget, men som estet vore det konstigt om jag inte gillade eller tyckte till om design. Jag för min del överlåter bilinköpen helt åt Gabriel. Ge mig något som rullar och familjen går in i så kan han skaffa sig leksakerna.

Söndagen startades långsamt, så långsamt det går med en snart tvååring. Ännu en dag att fylla med något som passar alla. Det blev en sväng till citygross, där har jag nämligen sett en gungställning för absolut ingenting. Vi hade bestämt oss för att inte köpa någon, men då den var både billig och diskret kändes det väl värt det. Efter ett par timmar var vi hemma med gunga (till Ebba), kantröjare (till mig) och ja, Gabriel fick nöja sig med några starka korvar... Väl hemma fick han dock nöjet att montera ställningen, tack Gabriel, ett utmärkt jobb. Det finns plats för fyra gungande små människor så grannbarn; Varmt välkomna!