Igår var det sommarfest på Ebbas dagis. Alla barn och föräldrar samlades på gräsmattan för att lyssna på sånger som 3-6 åringarna sjöng - vackert, mycket vackert. Sedan hade vi picnic, kaffe och kakor flödade, medans barnen sprang runt och lekte. Att pappa var med var ett visst dragplåster annars såg jag inte mycket av min dotter. Att undersöka vad andra familjer hade i sina korgar lockade fantastiskt, likaså att klättra på allt som kan tänkas klättras på. Mamman lämnad i ordinare tillstånd; med hjärtat i halsgropen.
En högst bekant syn, Ebbas ryggtavla och två små springade ben.
På tal om klättra så är det nog det bästa Ebba vet, där finns inga gränser, för henne kan allt bestigas. Det är väldigt positivt och jag hoppas det följer med henne upp i åren fast kanske i annan bemärkelse. Det lustiga som jag kom att tänka på är att hon än inte lyckats komma ur sin spjälsäng. Den är inte onormalt hög eller hal eller något annat, det är en helt normal Ikea säng. Men så länge hon inte klättrar ur den så jublar Gabriel och jag.
Lite lek på lekplatsen när solen tittar fram är aldrig fel. Oftast går vi raka vägen från dagiset till närmsta lekplats och gungar högt i babygungan. Gunga kan man göra länge tills man måste utforska och smaka på diverse växter, skräp och sten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar